Hur drabbar fiberutbyggnaden Mobilt bredband? (Sida 4 av 14)

Ni har underliga system. Vi lade ned fiberkabel för tio år sedan och det var tjock jordkabel som är armerad. Vi var väldigt försiktiga i början men efter det att en grävskopa skrynklat kabeln mot en sten utan att en enda fiber gått av så tog vi det lugnt. Jag vet inte vad för plastfiber ni använder. Plastfiber är till enbart för inomhusbruk. Den fiber vi använder är glas och håller garanterat hundra år och troligen i all evighet utom om någon gräver av den - och då betalar den som gräver. Det är absolut inget problem med rörelser i jorden om man använder armerad jordkabel (ca. 10-15 kr./m för stomkabel och 6-7 kr./m för fastighetskabel.). Det enda som kan få en sådan kabel att gå av är om man placerar den tvärs över en vass stenkant. Då kan livslängden bli kortare än 100 år. Men det bör man ju inte göra.

Jag har alltid varit skeptisk till systemen med blåsfiber som används i Sverige. Här använder vi kabel. Men jag vet att österbottningarna kör med blåsfiber på sina håll (influens från Sverige ?). De har ett ganska stort stadsnät i Kristinestad (med blåsfiber) men jag har inte hört om några problem där heller. Tvärtom uppdaterar de som bäst till Gigabits nät (10 Giga i stomnätet) men det är ju bara byte av litet elektronik.

Klart det finns klåpare inom alla områden men det är väldigt kortsiktigt att satsa på trådlöst nät. Det är fullständigt klart att kapaciteten kommer att ta slut på radiosidan inom ett antal år. Det ser Shannons teorem till (en naturlag som sätter gräns för hur mycket information som kan överföras över ett givet frekvensband). Trådlösa nät fungerar bara i början då det finns litet abonnenter och litet trafik. Sedan går hastigheten nedåt hela tiden och det går inte att göra nånting åt det - annat än att bygga fler basstationer tills man har egen basstation i varje hus. Och den skall matas med fiber så där sitter de igen med skägget i brevlådan.

En operatör har inget intresse av att bygga många basstationer eftersom det blir färre kunder som delar på kostnaden. Tvärtom försöker de tränga in fler kunder i samma basstation.

Hastigheten i ett fibernät bestäms av elektroniken och av operatören. Därför kör vi med eget nät och har sedan år 2003 haft 100 Mbit/s upp och ned. Nu uppgraderar vi till Gigabit. Lägre hastigheter än 100 Mbit/s beror enbart på operatören som begränsar kontsgjort - för att plocka pengar.

Jag måste tyvärr säja att Malin gjorde ett kortsiktigt beslut som hon får ångra.

P.S. Antenn hjälper inte ett dugg då kapaciteten inom frekvensbandet är slut. Snarare tvärtom eftersom antennen också förstärker störningar och sänker signal/brusförhållandet varvid kapaciteten minskar.

Det finns en del företag (både el och vvs) som inte vill ha fiber i samma dike för de tycker det är så besvärligt. Andra åter tycker det går bra. Beror litet på personen som fattar besluten. Men det finns en hel del fiber som är installerad tillsammans med högspänningsledningar så rent tekniskt är det inget problem utan enbart dumt att inte samgräva. Fibern leder ju inte ström alls.

Man kan gräva ned fibern precis hur djupt man vill. Det är närmast fråga om kostnad/säkerhet. Ju djupare den grävs desto säkrare. Vi lade ned fiberkabel tillika med vattenledning och körde med täckdikningsmaskin största delen. Och jag är lycklig att vi gjorde det för nu ligger den på 160 cm djup och grävs inte av i första taget. Inte ens täckdikning når det djupet utom i riktiga specialfall. I fjol grävde elbolaget ned högspänningskabel och de kunde lugnt gräva kors och tvärs över vår fiber för de gick inte under 70 cm.

Vi har fiberkabel också på ytan där det finns berg. Ingen orsak att spränga utan vi lägger den i skyddsrör (tjock tryckvattenledning av plast som är väldigt stark mekaniskt) eller under galvaniserade kabelskydd (halvrör). Dessa bultas fast i berget och ger mycket bra skydd.

I vissa fall kan vi till och med dra kabeln på jordytan (på vintern) och koppla in den och gräver ned den följande sommar. Det går bäst med kabelplog (om marken inte är full av stenar förstås).  Man behöver inte ens koppla ur kabeln medan man kör ned den så det är ganska lätt. Huvudsaken är att kabeln är tillräckligt lång ! Man skall inte spara på kabellängden för det är nu den minsta kostnaden.

Vi bygger alltså själva eftersom vi har fina leråkrar och massor med stora traktorer och grävare. Här har glesbygden för en gångs skull en fördel. Det är mycket krångligare att dra fiber i folks trädgårdar. Vi drar ned fiberkabel för omkring 20 kr/m - inklusive kabelpriset ...

På tal om andra kablar så skall man alls inte lita på att de är på 50 cm djup (som det står i entreprenadkontraktet). Då vi grävde vattenledning så brast telefonkabeln flera gånger därför att den var dragen bara 10 cm under markytan ... Man måste ha en kabelradar som visar djupet också.

För egen del lade jag först röret jag fick från stadsnätet i ett skyddande rör som ska klara ca 70 kg tryck och utanpå detta ytterligare ett armerat som är något tjockare (köpte jag av en grossist som säljer till företag som Provia och kommuner). Detta åkte sedan ner ca. 40 cm i backen och går hela vägen från huset till stadsnätets rör. De själva påståd att detta var bättre skyddat än vad de själva skyddade kablarna. Det ska vara fan en grässkopa som ska ner där för att det ska gå av. Gräver någon av kabeln någon annanstans blir det kommunens problem för på tomten lär det inte hända :-) Skyddar man bara fibern rejält och lägger den på rätt ställe (helst inte under asfalterade vägar där det syns att det tidigare varit sättningar och potthål som fått fyllas igen) så kommer fibern att hålla ett bra tag.

Ingenting håller oändlig tid, om en kabel, rör eller liknande inte grävs ned på frostfritt djup, kommer kabeln at röra sej uppåt, och är det olika jordförhållanden på olika ställen längs kabeln, kommer den att röra sej olika mycket med risk att den slits av, det är detta som har hänt med t ex telefonledningar, de grävdes ner för 20-40 år sedan, idag ligger många redan i marknivå pga tjälen, så du som grävde ned 140cm var smart om det är i södra Sverige, i norra måste kabeln grävas ner mer än 2m om den med säkerhet ska hålla i 100 år, och då blir det kostnader 

Ok visst behövs fiber, men även det mobila, klart är att det finns begränsningar, men det är också skillnad på glesbyggd och stad, i staden är mbb ett komplement och där kommer nog ingen ha det (eller väldigt få) som den primära uppkopplingen till internet, men i glesbyggd kommer på vissa ställen mbb bli den primära uppkoplingen, och där är inte risken lika stor att masten blir överbelastad, så båda systemen behövs. Sen vill ju många också kunna surfa när de åker bil, tåg, båt mm och till detta går det ju inte att använda fiber. Det bästa stället att bo för att få bra mbb, är i glesbyggd där det förekommer något hyffsat stort årligen återkommande evenemang, då har man en bra hastighet ca 50 veckor/år och dålig fart under evenemanget...

Är ni en samfällighet av bönder, lantbrukare och fastighetsägare som gått ihop?

Nä, lokal firma som gör det
och visst heter det plöjning, inte plogning. Har ändrat texten i filmen och laddat upp på nytt: http://youtu.be/28WBHUQdJw8

Detta är inte värsta stället de gått igenom men ett av dem

Och slangen in till huset ser ut så här

Tolererar länsstyrelsen sådan insubordination? Ni har säkert brutit mot miljöbalken när ni gjort åverkan på marken...

Bygglov är PBL och det är en kommunal angelägenhet där länsstyrelsen inte utövar tillsyn.

Plastfiber används idag bara vid mycket korta avstånd, max ca 50 meter och synligt ljus runt 650 nm.

Multimode glasfiber används som regel bara i fastighetsinstallationer idag, vi har en del gamla installationer från 80-90 tal och räckvidden är som mest ca 3,5km och då med 100Mbit/s, 50 µm kärna samt 1300nm, med 850nm kommer man som längst 550 meter och då med 50 µm kärna, med 62,5µm kommer man 275 meter. Vi har en del längre äldre installationer men där är uteffekten så hög från lasern så att reflektionerna är så pass störande så det går bara att köra långsammare seriella protokoll.

Singlemode glasfiber är det som gäller idag och anledningen till att det inte användes förr i samma utsträckning var att kostnaden var så pass mycket högre än för multimode, det är snarare det omvända idag.

Det finns 3 vanliga sätt att förlägga i mark.

Alternativ ett är som nhu skriver gräva eller plöja ner markkabel som är för förläggning direkt i mark.

Alternativ två är att förlägga optoslang 40/32 eller liknande dimension och sedan trycka(blåsa) fiberkabel i slangen efteråt, det är som regel kabel av typen inom/utomhus för förläggning i kanalisation, fördelen med denna är att den är brandklassad och halogenfri vilket gör att den får dras mer än 5 meter in i fastigheter där detta krav finns, annars måste fiberkabel skarvas direkt innanför brandcellen mot brandklassad halogenfri kabel. Ett alternativ till att trycka fibern vid extremt långa förlägningar är att flotta, då ersätter man luften med vatten som bärare i stället.

Alternativ tre är microductinstallation med microfiberkabel vilket har blivit en vanlig företelse framförallt vid installation till villa, där man t.ex använder en slang med dimensionen 16/12.

När det gäller alternativ ett så har vi en hel del sådana gjorta tidigt 80-tal till runt skiftet till 90-talet och en hel del av dessa har fått problem med dämpning på vissa sträckor och en del har lagt av helt, nu är det iof äldre kabel men den är likväl armerad.

Fördelen med alternativ två gentemot alternativ ett är att om t.ex en grävare gräver på slangen så finns det möjlighet att kabeln klarar sig i och med att kabeln kan röra sig i slangen, skulle grävaren gräva av kabel så finns möjligheten att byta ut sträckan eftersom det går att trycka/flotta ny kabel befintlig kanalisation efter återsällande av skadad del. Jag har varit med flera gånger där grävare har varit medvetna om att det finns optoslang i backen men ändå grävt på, kabel har klarat sig men slangen har blivit skadad. Efter OTDR-kontroll av dämpning för att se att fibern i kabeln inte blivit skadad så återställs slangen med delbar reparationsslang och probelmet är ur världen, hade det varit markförlagd kabel så hade manteln och troligtvis innandömet blivit skadat.

Själva vitsen med "förplöjning" är att om man inte vet markens beskaffenhet så kan man genom att förplöja undvika att plöja ner kabel/slang de sträckor som är direkt olämpliga på grund av t.ex sten, man gräver då helt enkelt dom sträckorna där det är olämpligt att förlägga och återfylla upplöjt material utan att gräva och först sanda av med t.ex stenmjöl.

Jag håller med angående fiberfilosofin, fiber har inte nått taket på kapaciteten på mycket länge, med färgat ljus så är det idag möjligt att komma upp i över 1Tb/s med DWDM och en single fiber.
Med SDM och DWDM kombinerat på 7 fiber så kommer man upp i 112Tb/s och det över nästa 8 mil.

Längsta sträckan vi har i drift är strax under 13 mil.

Med en Anritsu syns även svetsar svetsade med kärnlinjerande svets.

Nå, vi använder billigare burkar :-). Men det är bra att kunna se var skarvarna finns. En radar är verkligen nyttig i ett fibernät både vid installation och felsökning.

NEC körde redan 2011 över 100 Terabit/s över 200 km  i en enda fiber (med 370 lasersändare). Trådlös teknik är inte så dålig heller men 40 Gigabit/s över en kilometer blir långt efter i alla fall (Karlsruhe).  Värst var i alla fall NTT i Japan som körde 1 Petabit/s (1000 miljoner Megabit/s) över 50 km i en 12 kärnors fiber. Så det finns potential för en tid framöver ... Sådär för ett hushåll :-).

Men ser vi till den billigaste hastigheten så är den just nu 1 Gigabit/s och det är inte fy skam. Det allra bästa är i alla fall att fibern är stabil.